Dags igen...

Ja då var det dax igen. För provtagning. Var i väg imorse. Tänker sällan på min "sjukdom" men två gånger om året när remisserna kommer med posten börjar tankarn alltid att snurra. Tänk om det skulle komma tillbaka. Tänk om provsvaren inte är bra den här gången. Vad fan gör jag då rent ut sagt. Eftersom man inte riktigt vet hur jag klarade mig sist känns ju inte oddsen så bra för att jag skulle göra det igen. Och bara en sån sak som smittorisken. När det var som värst var jag ju tvungen att vara helt isolerad. Fick inte gå på affären ens. Och om man var det minsta lilla förkyld fick man inte häsla på mig. Hur skulle det gå ihop med dagisbaciller??? Och hur skulle jag kunna vara hemifrån för att fylla på blod och annat flera dagar i veckan med det jobb som G har. Och vara borta så mycket för Skrotan för att vara inlagd. Och ha en port inopererad med en liten tjej som vill kramas och vara nära hela tiden, och helst sova lite ovanpå mig med jämna mellanrum. Nej fy alltså. Det skulle bli riktigt tufft. Nu tror jag inte att jag bhöver oroa mig. Min läkare tycker att allt ser bra ut och att det hela tiden blir lite bättre med cellbildning i benmärgen och så vidare, men att tankarna finns där två gånger om år går lixom inte att hjälpa. Men ju längre tid det går kommer de säkert att sakta försvinna. Hoppas jag!